tisdag 26 juni 2012

Romer


Följande är kopierat direkt från sidan Avpixlat och innehåller inga egna åsikter eller bedömningar från mig.



Fakta om romer, del 1: Kultur


FAKTA OM ROMER Avpixlat inleder idag en artikelserie kallad “Fakta om romer”. Den romska folkgruppen intar idag en central roll i den svenska politiska debatten, inte minst i spåren av det hitresta tiggeriet, Skånepolisens omtalade s.k. romregister och gruppens överrepresentation i vissa typer av brottslighet. Det utropades nyligen i Sverige också ett romskt kulturår och skrevs en vitbok om det svenska samhällets historiska diskriminering av romer. En profilerad rom representerar idag Sverige i EU-parlamentet.

Diskussionen om den romska gruppen är ofta polariserad, där båda sidor beskyller varandra för att sprida fördomar genom vittvättning respektive svartmålning. Den här artikelserien vill försöka nå bortom och höja sig över det politiska och utgöra en informationsbas. I förlängningen hoppas vi att den ska bidra till att göra det offentliga samtalet i frågor som har anknytning till den romska gruppen lite intelligentare, lite mer verklighetsanknutet, lite mindre plakatpolitiskt. Dagens artikel handlar om den romska kulturen. Serien omfattar ett tiotal artiklar och behandlar en rad ämnen – romernas historia, språk, ställning på bostads- och arbetsmarknad, familje- och kvinnosyn osv.



Kultur

Den romska kulturen är starkt bevarad än idag. I kulturen finns en gemenskap som binder samman romer oavsett var de kommer ifrån, eller vilken klan de tillhör. Allting har mer eller mindre förankring i traditionella levnadsmönster. Att vara rom förknippas med en särskild gemenskap och en identitet som de värnar om.

Romerna utgörs av många olika grupper med delvis skilda traditioner och kulturer. Trots att de bott i många olika länder och inte haft ett gemensamt land sedan de lämnade det som nu är Indien har de lyckats bevara en slags kollektiv identitet och kultur. Detta har överförts muntligt från generation till generation.

Berättarkulturen har alltid varit viktig. Framför allt förr när många var analfabeter och det muntliga berättandet var det enda sättet att bevara och föra historier vidare. Den romska litteraturen är till största delen muntlig. Ordspråk och sagor utgör en viktig del av arvet. Enstaka böcker med sagosamlingar har tryckts, men större delen av kulturarvet finns inte skriftligt dokumenterat. Det finns ytterst lite tryckt litteratur, både för barn och vuxna.

Det materiella kulturarvet är i mycket liten utsträckning dokumenterat och tillvarataget. Det är svårt att finna. Av flera olika skäl är det mycket begränsat. Eftersom romerna fram till 1960-talet levde ett nomadliv vid sidan av det svenska samhället finns det få föremål, konstnärliga verk och kulturmiljöer bevarade som kan berätta om deras levnadssätt. Det har även varit och är än idag tradition inom vissa grupper att bränna den avlidnes kläder och föremål. Vilket ytterligare bidrar till att mängden föremål och foton är starkt begränsat.

Varje rom har flera lojaliteter och identiteter. Dessa är personens natsia (nation eller stam), kumpania(resesällskap), vista (släkt) och så personens ”storfamilj” som utgör den grundläggande enheten. Studier bekräftar att romer önskar bibehålla sin kulturella identitet. Detta gör de genom att avskärma sig från det övriga samhället.

Romer ser världen som uppdelad i deras värld och gadje-världen. Begreppet gadje syftar ursprungligen på den bofasta bondebefolkningen, men har kommit att gälla för alla som inte är romer. Gadjes anses utgöra ett hot mot den romska kulturen och sammanhållningen.

Det romska samhället är ett klansamhälle. Företrädaren för en stam kallas ibland för ”hövding” och ges både av romerna själva och av majoritetssamhället legitimitet att fungera som stammens ”språkrör”. Denne ledare är traditionellt den äldste mannen, eller dennes änka, men även andra personer med ålder och dignitet kan inta rollen. Beroende på tillfälle, vilka personer som är inblandade och till vem budskapen vänder sig, kan rollen som språkrör växla. Uppdraget kan tilldelas en person som har nödvändig utbildning och språkkunskaper, vilket innebär att även unga män och kvinnor kan vara ledare.

Många romer föredrar fortfarande att göra upp sina tvister internt utan inblandning från majoritetssamhället. Romer har länge haft ett eget system där ansvar, skuld och rättvisa har varit de centrala beståndsdelarna. Nuförtiden finns det bara två straff: böter som bestäms utifrån brottets art och den dömdes ekonomi, samt uteslutning ur gemenskapen under en viss tid. Denna romska “domstol” kallas krisi och leds av en rom baro (stor man) som har de inblandades förtroende och vars “domslut” de inblandade lovar att följa.

Maten är en av de viktigaste delarna i den romska kulturen. Ingen ska behöva gå hungrig från ett romskt hem. Mat är en synlig aspekt på gästfrihet och det är genom mat och dryck som gästfriheten bedöms. Det ska alltid serveras mat när det kommer gäster.

Renlighet är en av de viktigaste faktorerna i den romska kulturen. Även förr när romerna reste från plats till plats var renligheten av högsta betydelse. I ett romskt hem ska köksredskap, kastruller och grytor vara rena. Om bestick eller något annat som kan komma i kontakt med munnen tappas på golvet, som anses vara orent oavsett hur städat det är, så ska besticken slängas.

Den rituella praktiken innebär en delning av kroppen vid midjan. Där den undre delen av kroppen betraktas som oren, medan den övre står för renhet. Delarna ska hållas så åtskilda som möjligt och händerna blir den länk som växlar i rituell status beroende på vad de senast var i kontakt med.

Musiken är en av de starkaste kännetecknen för den romska kulturen. Sång och musik har en stark tradition genom hela den romska historien. Det är ett av få områden där romer påverkat majoritetskulturen. Såväl klassiska musiker som musikstilar i bl.a Ungern och på Balkan bär tydliga drag från romsk musik. Även flamenco har sina rötter i romska traditioner. Dans är en konstform som utgör ett levande inslag i kulturen.

Romerna har anpassat sig till majoritetssamhällets religioner. Därför har de olika grupperna olika religiösa uppfattningar. Många har en lång kristen tradition, där särskilt den katolska kyrkan är stark. Även Pingströrelsen har många anhängare eftersom de har välkomnat romer som medlemmar. Romska muslimer finns i Turkiet och på Balkan, samt i länder som dessa har utvandrat till.

Vid dödsfall kommer släktingar från flera platser i landet och utlandet för att vara med den döende eller döde. I tre dagar måste alla sörja genom att vara i närheten av den avlidne. Under denna tid kan det hända att de inte badar, rakar sig, bär smycken, eller byter kläder. Begravningen sker tre dagar efter dödsfallet. Ifall personen avlider i hemmet kan det medföra att familjen känner sig tvingad att flytta därifrån.

Det finns många olika stammar och klaner. Kulturen och traditionerna kan skilja sig åt. Men det mesta är mer eller mindre gemensamt. Att vara rom är en kollektiv identitet. Det finns en gemenskap som omfattar alla romer. De som slutar leva som romer upphör också att vara med i den romska gemenskapen.



Referenser

Fischer, Anna. Att undervisa romska elever.

http://dspace.mah.se/bitstream/handle/2043/12644/Anna%20Fischer.pdf?sequence=2&isAllowed=y

Hessel, Agnéta och Ekberg, Camilla (red). Modersmålslärare berättar.

http://www.mah.se/PageFiles/32691/modersmalslarareBerattar.pdf

Horvatne, Iren. Förändringar i romers utbildningssituation i Sverige.

http://dspace.mah.se/bitstream/handle/2043/8134/examen.pdf?sequence=1&isAllowed=y

Iggstrand, Lisa. Nationella minoriteter och skolan.

https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/28165/1/gupea_2077_28165_1.pdf

Jansson, Linda och Lundin, Teres.”Och det var på grund av att vi var zigenare” – En kvalitativ studie om romers upplevda situation.

https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/35505/1/gupea_2077_35505_1.pdf

Jarl, Erik. Romska barn i grundskolan – En litteraturstudie om inkluderingen av romska barn i den svenska grundskolan.

http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:731963/FULLTEXT01.pdf

Johansson, Helena. Integrationen av romer i Sverige. En studie i mångkulturell integration av etniska minoriteter.

http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1757326&fileOId=1758612

Johansson, Susanne. Tidlösa teman – En studie av begrepp, ord och uttryck om romer i det svenska samhället.

http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=2607469&fileOId=2607472

Kunskapsöversikt om nationella minoriteter. Rapport från riksdagen 2011/12:RFR11.

http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utredningar/Rapporter-fran-riksdagen/Kunskapsoversikt-om-nationella_GZ0WRFR11/ (länk)

Liedholm, Marianne och Lindberg, Göran. Romska barn i skolor.

http://arkiv.minoritet.se/romadelegationen/www.romadelegationen.se/dynamaster/file_archive/100420/dd56c912ae60316021aa86a4bd208636/romska_barn_i_skolor_v2.pdf

Lundgren, Lars. Romska barn och skolan – en fallstudie.

http://dspace.mah.se/bitstream/handle/2043/7631/Examensarbete.pdf?sequence=3&isAllowed=y

Popoola, Margareta. Lyssna, förklara och förstå. Romska migranters möten med sjukvård i Sverige. FoU-rapport 2011:5

http://dspace.mah.se/bitstream/handle/2043/12260/FoU%202011.5%20Popoola%20muep.pdf?sequence=2&isAllowed=y

Skolverket. Romer i skolan – en fördjupad studie. Rapport 292, 2007

http://www.skolverket.se/publikationer?id=1672 (länk)

Socialstyrelsen. Antiziganism i statlig tjänst. Socialstyrelsens behandling av romer och resande under 1900-talet.

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19440/2014-6-2.pdf


http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18480/2011-11-9.pdf

Socialstyrelsen. Omhändertaganden av romska barn.

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9746/2006-131-36_200613136.pdf

Woodall, Teresa. ”…att vi skulle stå på parkeringen och sälja bilar…”. En studie om romers upplevelse av diskriminering.

http://hh.diva-portal.org/smash/get/diva2:645607/FULLTEXT01.pdf



Fakta om romer, del 2: Språk



FAKTA OM ROMER Del 2 i Avpixlats artikelserie om den romska folkgruppen handlar om romernas språk. Romerna har ett språk som är uppbyggt av lånord från olika håll. Det talas flera olika varianter av romani chib (som är den officiella benämningen i Sverige). Vissa grupper kan kommunicera utmärkt med varandra, medan andra har betydligt svårare att förstå varandras dialekter.

Språket brukar ses som det mest centrala i det romska kulturarvet. Men alla talar inte romani. Romernas utsatta situation har bidragit till att vissa grupper upphört med att tala och utveckla sitt språk. I många länder har språket dessutom varit förbjudet, med resultatet att det efterhand har glömts bort. Många talar enbart standardfraser, enstaka ord och meningar, medan andra kan prata språket mer eller mindre flytande.

Gemensamt för alla olika varianter av romani är att de främst är talade språk. Orden stavas och uttalas olika beroende på vilken dialekt man talar. Stavning, uttal och böjning påverkas även av de grammatiska regler som majoritetsbefolkningen använder. Men det är olika dialekter, som skiljer sig åt, vilket skapar svårigheter att enas kring vad som ska vara rätt eller fel. Det finns inget standardiserat skriftspråk som alla har kunnat enats om eftersom romerna använder sig av de alfabet som majoritetsbefolkningen använder. Det utgör ännu en anledning till varför stavningen skiljer sig åt.

Romani är ett indoeuropeiskt språk, som är nära besläktat med sanskrit. Ursprunget är även de indiska språken hindi och punjabi. Språket har inslag av persiska, armeniska, kurdiska och grekiska lånord. Språket visar på en färd från centrala Indien, till nordvästra Indien och en period i Persien. Därefter fortsatte färden via Armenien till Bysans. Därefter kom romer till Mindre Asien och vidare till Grekland. Där finns det belägg för romsk närvaro på 1300-talet.

Språket har utvecklats och förändrats i olika riktningar beroende på migrationsvågor och hur länge olika romska grupper stannat i ett visst språkområde. Dessa språkgrupper hänger till stor del ihop med familje- och släktskapsmönster. Genom att romerna bott i många skilda länder har många lånord infogats från de länder där de bott. Romani har därmed utvecklats på olika sätt. Exakt hur många dialekter som finns är svårt att uppskatta. Det beror på vad man egentligen räknar som en egen dialekt. I Sverige talas det idag ca 20 olika varianter av romani.

I Sverige räknas romani chib som ett nationellt minoritetsspråk. Staten har därmed förpliktigat sig att stödja språket så att det hålls levande. Vilket innebär att den nationella minoritetsgruppen romer ska ges möjlighet att lära sig, använda och utveckla sitt språk. De ska kunna överföra sitt språk och sin kultur till kommande generationer så att språket bevaras och utvecklas som ett levande språk.

I Sverige är vanligt förekommande dialekter: kelderash, lovari, arli, kaale (finsk romani), sinti och svensk romani(resandes språk). Oftast används kelderash eller arli för att kunna kommunicera mellan olika grupper nationellt eller internationellt.

Framtiden för de nationella minoritetsspråken är oviss och bl.a romani chib anses vara starkt hotad. Ifall det ska räddas behövs det omedelbara åtgärder. Marginaliseringen av romer i samhället försvårar bevarandet. Det saknas tillgång till utbildade lärare och det finns få läromedel att tillgå.

Enligt romerna själva är den viktigaste kulturgärningen att språket inte bara överlever utan även utvecklas, berikas och ökar. Men det ställer även krav på romerna att de måste utbilda sig för att kunna bevara sitt språk. Många föräldrar vill inte att deras barn ska delta i undervisningen ifall det inte är just deras specifika dialekt som lärs ut. Det är upp till romerna själva ifall de vill bevara sitt språk och sina respektive dialekter.

Tidigare artiklar i serien ‘Fakta om romer’ hittar du HÄR.

Fakta om romer, del 3: Familjen och kvinnans ställning

FAKTA OM ROMER I del 3 av Avpixlats artikelserie om den romska folkgruppen tar vi en närmare titt på familjens roll och kvinnans ställning. Familjen är den absolut viktigaste beståndsdelen i det romska livet. Allting bygger på att man håller ihop. Familjen står för den trygghet som man behöver. För många är familjen och släkten det enda man förlitar sig till. Släkten och gruppen är en central trygghet i romskt liv.
Familjens intresse går alltid före individens. Lojalitet och stöd, samt solidaritet med familjen, släkten och dess nätverk ställer krav på socialt, ekonomisk och känslomässigt stöd hos alla inom gruppen. Om det händer något inom släkten ställer alla upp för att hjälpa och stödja den personen.
Familjen begränsas inte enbart till kärnfamiljen. Utan det är ”storfamiljen” som gäller. Man är solidarisk med sin släkt och dess nätverk. Omsorg om människan och mänskliga relationer är högt värderade. Glädje och sorg är en gemensam angelägenhet. Frågor som rör äktenskap, sjukdom och sorg engagerar en stor släkt utanför kärnfamiljen.
Det finns en tydlig hierarkisk ordning inom familjerna. De dominerande faktorerna är kön och ålder. De äldre medlemmarna visas heder och respekt och de yngre tar hand om de äldre släktingarna. Bland romer anses kvinnan och barnen ingå i mannens familj. Vid en separation ingår barnen i dennes familj. Mannen är traditionellt sett familjens talesman.
Barnuppfostran utgör en viktig del av kulturen. Romer vill gärna uppfostra barnen efter sina gamla traditioner, sedvanor och värderingar. Barnens uppfostran sköts inte enbart av föräldrarna, utan av alla vuxna som finns i deras närhet, vilket gör att även besökare kan tala om vad som är rätt eller fel. Genom samvaron med äldre har barnen ett socialt försprång när de möter andra vuxna i samhället.
Det finns en solidaritet bland romer att ställa upp för varandras barn. Den romska traditionen är starkt familje- och släktbunden. Barnen är en angelägenhet, inte bara för föräldrarna, utan för många i släkten. Barnen är redan från födseln uppfostrade att känna en speciell gemenskap med andra romer.
Ett äktenskap angår hela släkten. Förr var det föräldrarna som bestämde vem deras barn skulle gifta sig med. Detta är inte lika vanligt idag. Nu är det även vanligare att romer gifter sig med någon som inte är rom. Men fortfarande gifter de sig mest med andra romer.
Äktenskapet är högt prioriterat. Flickor får en betydligt strängare uppfostran än pojkar. I den romska kulturen får flickor gifta sig redan i 14-års åldern. Tidiga giftermål och barnafödande i ung ålder leder till att yngre kvinnor hoppar av skolan utan utbildning, med arbetslöshet och bidragsberoende som följd. Därmed går utanförskapet i arv till kommande generation. Den svenska lagstiftningen godtar varken tvångsäktenskap eller barnäktenskap. Ändå förekommer det att unga människor tvingas ingå äktenskap. Liksom det finns de som gifter sig innan de har fyllt 18 år. Detta gäller inte enbart romer, utan även andra minoritetsgrupper.
Den traditionella romska familjestrukturen kännetecknas av ett starkt hierarkiskt mönster där kvinnan är underordnad mannen och de yngsta kvinnorna är längst ner i hierarkin. Yngre kvinnor har ansenliga sysslor att sköta. Enligt den kulturella genusordningen ska de städa, tvätta, handla, laga mat och sköta barn, samt iaktta alla de regler som ingår i romipen (romskheten). Det finns tydliga gränser mellan kvinnor och män som inte får överskridas.
En värdering som gäller för romer i hela världen är att flickorna måste vara kyska och orörda vid giftermålet. Flickorna måste ha ett bra rykte innan de ska gifta sig. Den romska kulturen har en strikt skillnad mellan mannens och kvinnans värld. Denna skillnad återspeglas i synen på den kvinnliga sexualiteten. Åtskiljandet av könen anses som lämpligt för de aktiviteter som berör sexualitet och i synnerhet barnafödande.
Den traditionella klädseln bland kvinnor har varit en lång kjol med volang, spets och mycket färg. Att bära svart har betytt olycka, bortsett från skorna. Kvinnor ska inte vara för blottade, inte visa axlar eller ben. Inom romsk kultur anses det skamligt att klä av sig framför sina barn och släktingar.
Då den äldre generationen är närvarande är det viktigt klä sig traditionellt för att visa respekt. Att som kvinna sluta bära den traditionella dräkten ses inom delar av det romska samhället som att dessa kvinnor därmed överger sin romska kultur. Det ses som problematiskt också därför att det suddar ut skillnaden mellan kvinnligt och manligt. Att sluta bära de traditionella kläderna är för många kvinnor förenat med skam. Då kvinnan en gång satt på sig den traditionella romska klänningen tillåts hon inte visa sig utan den igen.
Det romska samhället kännetecknas av familjens och släktens stora betydelse, samt kvinnans underordnade ställning. Det är kön och ålder som bestämmer platsen och rollen i gruppen.
Tidigare artiklar i serien ‘Fakta om romer’ hittar du HÄR.


Fakta om romer, del 4: Bakgrund

FAKTA OM ROMER Det fjärde avsnittet av Avpixlat stora artikelserie med fakta om den romska folkgruppen handlar om gruppens bakgrund mer allmänt. I kommande avsnitt görs mer ingående djupdykningar i gruppens historia i såväl avlägsen tid som närtid.

Sedan 1999 är romer en nationell minoritetsgrupp och språket romani chib är ett nationellt minoritetsspråk. 2010 förstärktes minoriteternas rättigheter genom Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Lagen säger att språken ska skyddas och främjas och de nationella minoriteterna ska kunna bevara och utveckla sin kultur. Särskilt är det barns utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket som ska främjas.

I februari 2012 antog den dåvarande Regeringen en samordnad och långsiktig strategi för romsk inkludering. Det övergripande målet är att den rom som fyller 20 år 2032 ska ha helt likvärdiga möjligheter i livet som den som inte är rom. Målgruppen är framför allt de romer som befinner sig i socialt och ekonomiskt utanförskap och är utsatta för diskriminering. Kvinnor och barn är särskilt prioriterade.

För att det ska kunna uppnås resultat måste myndigheter och kommuner vara delaktiga och ta ett aktivt ansvar för att uppmärksamma och säkerställa romers tillgång till sina rättigheter. Kommunerna har en central del i arbetet med att förbättra romernas situation eftersom de ansvarar för verksamheter som är avgörande för deras möjligheter till inkludering i samhället.

Romer är ingen homogen grupp. I Sverige består de av olika grupper med inbördes kulturella och språkliga variationer. Romer är ett folkslag tillhörande olika stammar. Det finns många understammar och många olika dialekter. Romerna består av många olika grupper och släkter. Det finns skillnader när det gäller språk, kultur och sedvänjor. Liksom det finns skillnader när det gäller utbildningsbakgrund och socioekonomiska förhållanden.

Ordet rom betyder människa. Begreppet används allmänt som ett samlingsbegrepp för olika folkgrupper som anses vara förenade genom diverse kollektiva kulturella egenskaper. Enligt självidentifikationsprincipen är det varje enskild person som själv avgör om den tillhör någon av de nationella minoriteterna.

I Sverige finns 50.000 – 100.000 romer. Någon exakt statistik finns inte eftersom registrering med etnisk tillhörighet som grund inte är tillåten. I Europa finns idag 12 – 15 miljoner romer. I Sverige delas romerna ofta in i fem huvudgrupper; svenska, finska, resande, utomnordiska och nyanlända. Sveriges romska befolkning består av olika grupper med inbördes kulturella och språkliga variationer, såsom kalderash, lovara, tjurara, kalé,resande, sinti, arli och gurbeti.

Bland de resande finns det de som identifierar sig som tillhörande det romska folket, medan andra inte gör det. Det finns resande som tycker det är fel att de räknas som romer eftersom de anser att de har olika kulturer, traditioner och kanske även olika ursprung. I Sverige har det bestämts att resande ska räknas till den nationella minoriteten romer. I Norge bildar däremot resande och romer varsin egen minoritetsgrupp.

Beteckningarna zigenare och tattare har i århundraden sammanblandats av både myndigheter och enskilda. För många romer har orden en nedvärderande klang. Idag anses orden zigenare och tattare i allmänhet vara nedsättande. Det anses inte politiskt korrekt att använda dessa benämningar. Det finns dock de romer som fortfarande identifierar sig själva som zigenare eller tattare.

Tidigare forskning har generellt sett framställt romer som ett problem som samhället har att lösa. Historiskt sett har romer ansetts vara socialt mindervärdiga samhällselement. Bilden av romer är fortfarande oftast baserad på romer som grupp och inte som enskilda individer. Majoritetssamhällets förhållande till romer präglas alltjämt av stereotypa föreställningar.

Överallt i Europa återfinns romer i det lägsta skiktet när det gäller fattigdom och social status. Romer är överlag den folkgrupp som är mest marginaliserad och exkluderad.

En stor del av Europas romer drabbas av fördomar, intolerans, diskriminering och social exkludering i det dagliga livet. De är marginaliserade och lever i högsta grad under dåliga socioekonomiska förhållanden. Två tredjedelar av Europas romer lever i Central- och Östeuropa. De har sämst levnadsvillkor i den industrialiserade delen av världen.

Många av Europas romer bor i dåliga eller extremt dåliga bostäder. De bor ofta i ghettoliknande slumområden eller isolerade områden som karaktäriseras av bristande tillgång till vatten, avlopp, el och sophämtning. Det är långa avstånd till samhällsservice som grundskolor och hälsovård.

Många romer saknar ID-kort, pass, papper på uppehållstillstånd, eller bevis på sjukförsäkring. Tusentals romer saknar helt bevis på att de finns bl.a för att deras föräldrar inte fått ut något födelsebevis när de föddes. Många är helt statslösa. Detta drabbade bl.a slovakiska romer i Tjeckoslovakien när landet delades. Romer i Slovenien blev utraderade som medborgare när icke-slovener rensades bort från medborgarlistorna. Romer från andra delar av Jugoslavien blev också statslösa när landet bröts upp i mindre delar och de nya staterna inte erkände romerna som medborgare. Både Kroatien och Makedonien har restriktioner för medborgarskap som medfört att många romer som flytt förvandlats till statslösa utan möjlighet att få medborgarskap i något land.

Den europeiska migrationen ökade genom EU:s utvidgning i Östeuropa. Genom att utnyttja sin rörelsefrihet kan romer ta sig från de länder där fattigdomen, utanförskapet och förföljelsen är som störst. För de romer som bor i EU:s kandidatländer är situationen liknande och många gånger även sämre än för de romer som bor i EU:s medlemsstater.

Tidigare artiklar i serien ‘Fakta om romer’ hittar du HÄR.



Fakta om romer, del 5: Historia


FAKTA OM ROMER Det femte avsnittet i Avpixlats artikelserie om den romska folkgruppen handlar som gruppens äldre historia. Romernas nutidshistoria behandlas i ett eget avsnitt.

Det finns inte mycket nedtecknat om romernas historia. Endast en liten del går att hitta i historiska källor. Därför finns det än idag många frågetecken. Enligt forskare kommer romerna ursprungligen från Indien, varifrån de började utvandra på 700-talet. Anledningen till denna utvandring är oklar. Det kan ha varit krig, svält eller regimskifte. Bland orsakerna nämns även social oro och den muslimska expansion som skedde i norra Indien under denna period.

Utvandringen anses ha skett i två etapper. Den första under 700-talet och den andra i slutet av 1100-talet. Att romerna har sitt ursprung i Indien har bevisats genom såväl lingvistisk som genetisk och socialantropologisk forskning.

På sin väg genom Europa har de ibland uppfattats komma från något som kallades ”lilla Egypten”. Det engelska ordet för romer är gypsies och det spanska är gitanos. Ord som betyder att personerna är egyptier. Romerna har själva också många gånger framhållit sig komma från Egypten. Om det berott på okunskap eller om det har ansetts ”finare” att vara egyptier än indier är oklart. Det finns fortfarande de som hävdar ett egyptiskt ursprung, vilket forskning visat att det inte stämmer.

I Grekland förväxlades romerna med en kättersk kristen sekt och kallades atsiganoi, vilket har gett upphov till vårt svenska ord zigenare. Liksom det tyska zigeuner och de slaviska språkens cigani. I Sverige blev de även sammanblandade med tatarerna och fick namnet tattare. De ansågs ha en turkisk bakgrund.

Romerna har många gånger setts som spioner för turkarna och deras kringvandrande nomadliv har sett som ett hot mot bondesamhället. Deras kringvandrande levnadssätt betraktades tidigt som ett oönskat avvikande från normen.

Romerna har en 500-årig historia i Sverige. Allt sedan 1500-talet har olika statliga åtgärder varit riktade mot dom. Det har handlat om fördrivning, tvångsinskrivning i krigsmakten, tvångsförflyttning, näringsförbud och invandringsförbud. Från 1900-talets början skedde tvångsomhändertagande av barn och tvångssterilisering. Under de sista årtiondena av 1900-talet skedde olika invandrar- och integrationspolitiska anpassningsåtgärder.

Termen zigenare började användas på 1630-talet. Men vid denna tid och ända fram till början av 1900-talet gjordes det ingen skillnad mellan zigenare och tattare. Båda benämningarna användes omväxlande i de svenska källorna.

1637 infördes en lag i Sverige att alla romer kunde avrättas utan rättegång. 1642 ändrades förordningen till att endast romer som var skyldiga till brott skulle hängas. Övriga skulle drivas på flykt ur landet. 1675 kom bestämmelser om att alla romer skulle tas ut i krigstjänst. Ända fram till slutet av 1600-talet förvisades zigenare och tattare till Finland.

Under hela 1900-talet utsattes romer för omfattande kartläggning av statliga och kommunala myndigheter. Dessa kartläggningar har använts för att bekräfta och förstärka negativa fördomar om romer som grupp. Det var först i början av 1900-talet som svenska myndigheter började skilja på zigenare och tattare. Det var invandringen av romer kring sekelskiftet 1900 som ledde till att det ansågs nödvändigt att kunna skilja på grupperna.

För det tidiga 1900-talets myndigheter framstod tattare och zigenare som kringstrykande vagabonder och sinnebilden för lösdriveri. De stämplades ofta som asociala och kriminella enbart på grund av sin etniska bakgrund. Deras levnadssätt och kultur sågs inte bara som ett samhällsproblem, utan även som en försämring av det svenska folket.

Under det tidiga 1900-talet oroades myndigheterna av risken att befolkningens kvalitet försämrades. Personer som bar på ”undermåliga” arvsanlag ansågs inte kunna, eller vilja, bidra till att bygga upp landet. Psykiskt sjuka, funktionshindrade, kriminella, arbetsskygga och lösdrivare räknades till denna kategori, liksom romer.

Föreställningen om den nordiska rasens renhet och överlägsenhet var en allmänt accepterad uppfattning som hade få kritiker i början av 1900-talet. Svenska sällskapet för rashygien bildades 1909. Bland medlemmarna fanns ett hundratal framstående akademiker, främst läkare.

1914 stiftades lagar som förbjöd handel och hasardspel för kringresande. Deras levnadssätt ansågs smutsig och omoralisk och myndigheterna gjorde allt de kunde för att inte tillåta romer att resa tillbaks in i landet då de var på väg hem från besök i utlandet. Genom att förändra näringslagstiftningen förbjöds utövandet av vissa yrken och sysselsättningar, t.ex gårdfarihandeln och vissa offentliga uppvisningar. Detta bidrog till att de grupper som livnärde sig på detta fick kraftigt minskade möjligheter till försörjning. Lokala restriktioner och förbud att slå läger kring små städer och samhällen begränsade samtidigt deras möjligheter till bosättning. Denna utveckling fick till följd att romer sökte sig till de stora städerna. Där var chanserna större att de skulle finna möjligheter till försörjning.

När första världskriget bröt ut 1914 instiftades en lag som innebar ett inreseförbud för romer på grund av rädsla för massinvandring. De romer som redan bodde i Sverige fick stanna kvar. Men de kunde inte lämna landet om de ville vara säkra på att de skulle få återkomma. Detta bröt kontakten mellan de romer som bodde här och familj, släkt och vänner i andra länder.

Den första utlänningslagen tillkom 1914. Lagen var till stor del en vidareutveckling av paragraf 33 i lösdriverilagen. Lagen fastställde ett invandringsförbud för romer, men även för andra utlänningar som kunde befaras bli en belastning för fattigvården. Även utlänningar som ansågs vara en risk för den allmänna ordningen förbjöds komma till Sverige. Inreseförbudet omfattade även de utlänningar som påträffades i ”yrkesmässigt hasardspel”, eller vars levnadssätt ansågs förkastligt eller omoraliskt. Liksom kringresande hantverkare, försäljare eller tidigare dömda.

Tidigare artiklar i serien ‘Fakta om romer’ hittar du HÄR.



Fakta om romer, del 6: Nutidshistoria


FAKTA OM ROMER I det förra avsnittet av Avpixlat artikelserie om den romska folkgruppen avhandlades romernas äldre historia. Avsnitt 6 handlar om romernas nutidshistoria.

Mellan 1914 och 1953 var romsk invandring förbjuden. Vilket således bl.a innebar att romer inte kunde fly till Sverige under nazisternas förföljelse under andra världskriget. De som kom hit skickades tillbaka. Den restriktiva flyktingpolitiken, som särskilt drabbade judar och romer, motiverades utifrån rasbiologiska skäl.

På 1920-talet började romer registreras i särskilda zigenarlistor för att samhället skulle kunna utöva social och polisiär kontroll över dom. De sågs som ett hot mot samhället eftersom de inte levde som andra invånare. Deras närvaro i Sverige sågs även som illegal.

1922 invigdes Statens institut för rasbiologi i Uppsala. Det var världens första statliga rasbiologiska institut. Samma år genomförde polismyndigheten en inventering och kom fram till att det fanns 1.800 personer i Sverige som var zigenare eller tattare. Samma år kom pastorsexpeditionerna fram till siffran 2.500 zigenare och tattare.

I slutet av 1920-talet beslutade Regeringen att barnavårdsnämnden kunde omhänderta romska barn och fosterhemsplacera dessa för att de på så sätt skulle glömma allt romskt och bli ”försvenskade”. Det var en officiell strategi att omhänderta barn och placera dessa i ”svenska” miljöer för att därigenom bryta ner deras kultur. Många barn omhändertogs av samhället officiellt med hänvisning till fattigdom och att föräldrarna inte kunde försörja barnen.

1923 års fattigvårdslag förbjöd zigenare och tattare att vistas mer än 3 veckor i samma kommun. Därefter var de tvungna att resa vidare. Fattigvårdsutredningen som presenterades samma år föreslog sterilisering av ”särskilt brottsliga och sjukliga individer” framför allt bland tattarna. 1934 års steriliseringslag var främst inriktad på personer med funktionsnedsättning, men möjliggjorde även sterilisering av andra grupper, exempelvis tattare.

Mellan 1934 och 1974 fanns en steriliseringslagstiftning som föreskrev sterilisering under vissa förutsättningar. Lagen fastställde att ”psykiskt undermåliga” personer fick tvångssteriliseras. Lagen innefattade även personer med ”olämpligt leverne”, ”biologiskt mindervärdiga” och ”arbetsskygga individer” (såsom prostituerade och vagabonder). Steriliseringslagen riktade till en början främst in sig på utvecklingsstörda. Men i början av 1940-talet kom den att utvidgas så att sterilisering även kunde ske på ”sociala indikationer”. Den användes bl.a mot tattarna.

När steriliseringslagstiftningen utreddes och diskuterades på 1920- och 30-talet och när politiken genomfördes under decennierna därefter uppfattades sterilisering som en human, okomplicerad och effektiv metod att komma till rätta med fattigdom i barnrika familjer och som hjälp för ensamstående mödrar med försörjningssvårigheter. Framför allt sågs sterilisering som en metod att hindra spridning av ”icke-önskvärda arvsanlag”.

1944 genomfördes en allmän inventering av tattarna i landet. Polismyndigheterna samlade in uppgifterna och kom fram till att det fanns 2.000 hushåll, omfattande 8.000 personer.

Forum för levande historia uppskattar att 200.000 – 500.000 av de romer som levde i Europa under 1940-talet dödades av nazisterna. 70% av romerna i Centraleuropa uppges ha dött under andra världskriget. Den nazistiska politiken hörde ihop med de rasbiologiska och rashygieniska föreställningar som rådde under denna tid.

I andra världskrigets slutskede fördes överlevande från förintelse- och arbetsläger till Sverige genom den aktion som leddes av Svenska Röda Korsets vice ordförande Folke Bernadotte. De vita bussarna förde ca 11.000 överlevande till Sverige för vård och rehabilitering. Efter kriget togs ytterligare ca 20.000 överlevande emot. Endast 2 överlevande romer fick möjlighet att komma hit för vård och rehabilitering.

Efter kriget var flertalet av de romer som överlevt statslösa. Inledningsvis ville inget land ta emot eller överhuvudtaget erkänna att romerna hade utsatts för förföljelse och utrotning. Då de ofta saknade identitetshandlingar eller regelrätt bostad, placerades många i uppsamlingsläger eller fördrevs. Inte ens under Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget togs frågan upp om romer blivit utsatta på samma sätt som judarna. Brotten som begicks ingick aldrig i åtalspunkterna. Det dröjde till början av 1980-talet innan Västtyskland erkände att nazisternas raspolitik även omfattat romerna.

Under 1950-talet ansåg staten att de i Sverige boende romerna skulle bli fast bosatta medan kommunerna försökte hindra att de bosatte sig i just deras kommun. För kommunerna handlade det om en kostnadsfråga. På 1950- och 60-talet hade romerna ännu ingen rätt till sjukvård, barnbidrag eller socialbidrag. Det var först 1952 som romer erkändes som svenska medborgare. 1954 bildades en kommitté för att utreda zigenarnas förhållanden och vilka åtgärder som behövdes för att de skulle kunna ”anpassas” till samhället.

Lagen om fri nordisk arbetsmarknad tillkom 1954. Först då fick romer från de andra nordiska länderna komma till Sverige. Det var först i utlänningslagen samma år som paragrafer om avvisning och utvisning av romer avlägsnades ur svensk lagstiftning. I 1956 års zigenarutredning ansågs det bäst om zigenarna övergav sin livsstil och kultur och blev assimilerade. 1958 avskaffades det rasbiologiska institutet. Då hade det alltså varit verksamt sedan 1922.

1960 bestämdes det att de romska barnen skulle integreras i den vanliga skolan. Om det var nödvändigt skulle de få särskild undervisning. Samma år godkändes statliga bidrag för denna stödundervisning. Skolan sågs som ett sätt att uppfostra och assimilera barnen. Den romska kulturen och levnadssättet ansågs representera en förgången tid. Barnens skolgång sågs som en nyckelstrategi i assimilationen.

1968 tillsatte Regeringen en arbetsgrupp för att utreda romsk invandring till Sverige. Syftet var att stoppa den ”spontana” invandringen. De romer som sökte sig till Sverige hade tidigare bott i Finland, Polen och Spanien. De beskrevs som ett hot och skulle utvisas. Det ansågs finnas en risk för massinvandring av romer om det inte vidtogs åtgärder. Under 1970-talet tog Sverige under ett antal år mot kvoterad romsk invandring, huvudsakligen från läger i Österrike.

Under hela 1900-talet har olika myndigheter fört register över tattare och zigenare. Socialstyrelsen förde register över romer ända fram till början av 1980-talet. Stockholm stads ”zigenarsektion” förde register över romer tills sektionen lades ner 1997. I september 2013 avslöjades det att Skånepolisen hade ett spaningsregister över ”kringresande”. Däribland fanns 1.320 barn och 220 personer som var avlidna. De flesta i registret var romer och flertalet var ostraffade. Registret i sig var avsett för att kartlägga allvarlig brottslighet och dess kriminella nätverk.

Tidigare artiklar i serien ‘Fakta om romer’ hittar du HÄR.



Fakta om romer, del 7: Arbete och arbetsmarknad


FAKTA OM ROMER De sjunde avsnittet i Avpixlats stora artikelserie om den romska folkgruppen handlar om arbete och arbetsmarknad. Det mesta tyder på att romerna i Sverige i stort sett var självförsörjande från deras ankomst på 1500-talet tills de blev fast bosatta på 1960-talet. Även om det inte fanns något överflöd hade de oftast så de klarade sig. Varje stam har haft sitt specifika försörjningssätt. Därmed har personens yrke och inkomstmöjligheter berott på vilken stam personen tillhörde.

Historiskt sett försörjde de flesta sig på att tillverka saker, bedriva handel eller erbjuda den bosatta befolkningen olika tjänster. För att hitta nya marknader var de tvungna att ständigt flytta vidare. Samtidigt som de förbjöds att vistas för länge på samma plats. Det var viktigt för romerna att klara sig själva och inte ligga samhället till last. De visste att om de misskötte sig så kom statens representanter och omhändertog deras barn.

I bondesamhällets Sverige och fram till mitten av 1900-talet kunde romerna försörja sig genom förtenning, kopparslageri, smide, korgflätning, skrothandel, spela musik och driva ambulerande dansbanor, samt spå i händerna. Då efterfrågan på dessa varor och tjänster tog slut vid övergången till ett modernt samhälle var det svårt för romerna att ta sig in på arbetsmarknaden. De saknade utbildning och deras yrkeskunskaper var inte längre efterfrågade.

Det finns få studier om romernas situation i dagens arbetsliv. Vad som är känt är att de är en av de minoritetsgrupper som har svårast att ta sig in på arbetsmarknaden. Överlag kan det konstateras att de flesta befinner sig långt från arbetsmarknaden och har mycket svårt att få arbete.

Arbetsförmedlingen uppskattar att arbetslösheten ligger på omkring 80%. I en undersökning i Malmö uppgav romerna själva att arbetslösheten där låg på 90%. I Norrköping konstaterade en studie att arbetslösheten där var över 70% och i Västerås har en granskning visat att det endast är ett fåtal av kommunens romer som har arbete.

Den enskilt största och viktigaste förklaringen till denna enorma arbetslöshet hänger samman med romernas dåliga och bristfälliga utbildning. Det är få som har en gångbar och fullständig utbildning. Romer anser att det inte är en del av deras kultur och traditioner. Samtidigt är det ytterst få arbeten i dagens samhälle som inte kräver någon form av utbildning. Om romerna ska kunna komma in på arbetsmarknaden måste de själva inse att de måste skaffa sig utbildning.

De jobb som romer har tenderar ofta till att handla om servicefunktioner riktade mot den egna gruppen (t.ex vara ”brobyggare” mellan romerna och majoritetssamhället). Många döljer sin bakgrund för att lättare komma in på arbetsmarknaden och det förekommer även att de byter namn för att lättare få arbete.

De fördomar och negativa uppfattningar som romer möter i arbetslivet handlar om att de inte vill ha arbete, att de inte kan sköta ett arbete, att de är brottslingar, att man inte kan lita på romer och att de inte ska ha hand om pengar. I en undersökning uppgav nästan 80% av de tillfrågade att de tror sig sakna arbete på grund av sin etniska bakgrund. Men det är även troligt att många anger sin bakgrund som anledning till arbetslösheten när det i själva verket är bristen på utbildning som är orsaken.

Det som är nytt idag är att det finns romska kvinnor som har anställning utanför hemmet. Dessa är inte många, men att de finns har en stor symbolisk betydelse. Kvinnor har en underordnad roll i den romska kulturen och har ansvaret för barnen och hemmet.

De romer som avslutar en utbildning och får ett arbete blir positiva förebilder för gruppen som helhet. Varje rom som kommer ut på arbetsmarknaden är en vinst, inte bara för den personen, utan även familjen och släkten. Den starka sammanhållningen innebär att varje person som lyckas i samhället blir ett föredöme för andra.

För att romerna ska komma in på arbetsmarknaden måste de själva inse behovet av utbildning, samtidigt som samhället måste ställa samma krav på romerna som på alla andra. Annars kommer arbetslösheten och utanförskapet fortsätta gå i arv.

Tidigare artiklar i serien ‘Fakta om romer’ hittar du HÄR.




Fakta om romer, del 8: Bostadssituationen


FAKTA OM ROMER Det åttonde avsnittet i Avpixlats stora artikelserie om den romska folkgruppen handlar om romernas bostadssituation. Sedan 1960-talet har majoriteten av alla romer i Sverige varit bosatta. Det har berott på en kombination av statliga initiativ och påtryckningar, samt att de traditionella yrkena och försörjningsmedlen har försvunnit.

Det finns en diskriminering av romer på bostadsmarknaden. Vilket gör det svårare för dom att få bostad. De möts bl.a av misstänksamhet, negativa attityder och fördomar. Romerna beskriver själva utsattheten som stor. En ledig lägenhet är plötsligt inte längre ledig när hyresvärden får reda på att den som köar är rom. Hälften av alla domar och förlikningar om bostadsdiskriminering gäller romer. Hyresvärdarna motiverar ofta sitt beteende utifrån andra hyresgästers önskemål om att inte ha romer som hyresgäster och grannar.

Svårigheten att få tag på bostad är ett av de största problemen som romer berättar om i Länsstyrelsens nulägesbeskrivning. Samma mönster går igen i nästan alla berättelser. Personen har antingen ett muntligt avtal eller ett erbjudande om visning från hyresvärden som sedan dras tillbaka efter att man mötts. Boverket konstaterar att diskrimineringen på bostadsmarknaden har en lång och väletablerad historia. Diskrimineringsombudsmannen framhåller att människor som söker en bostad riskerar att behandlas sämre ifall de uppfattas vara romer.

Romer har generellt sett mycket svårt att få bostad. De har ofta stora familjer och beskriver själva att gemenskapen är viktig och att de gärna träffas många tillsammans, vilket kan uppfattas som störande. De flesta romer står också utanför den vanliga arbetsmarknaden och är inte självförsörjande, vilket ytterligare försvårar deras möjligheter att få bostad. Trångboddhet, dålig standard på bostaden och sanitära brister är vardag för många. Även om det är vanligt att de flyttar så är det svårt att få tag på lämplig bostad.

Boendefrågan hänger direkt samman med arbetslösheten. Eftersom majoriteten av de vuxna romerna i Sverige befinner sig utanför arbetsmarknaden har de svårt att få bostad. Deras inkomster består till stor del av olika former av bidrag, t.ex försörjningsstöd, bostadsbidrag och barnbidrag. Det är ytterst få hyresvärdar som hyr ut bostäder till personer som inte är självförsörjande. Det är inget som är specifikt enbart för romer, utan gäller för alla grupper i samhället. Hyresvärdar vill ha hyresgäster som har en betalningsförmåga. Att vara arbetslös och beroende av bidrag för sin försörjning är ingen lätt situation för den som söker efter boende. Detta oavsett vilken bakgrund du har.

Boendeproblematiken är väldigt nära sammankopplad med arbetslösheten. De romer som har arbete har också betydligt lättare att få bostad. Där är det endast i undantagsfall som det förekommer diskriminering. Att komma in på arbetsmarknaden är därmed den mest avgörande faktorn för att även förbättra boendesituationen.

Tidigare artiklar i serien ‘Fakta om romer’ hittar du HÄR.

Fakta om romer, del 9: Utbildning


FAKTA OM ROMER Det nionde (och kommande tionde) avsnittet i Avpixlats stora artikelserie om den romska folkgruppen handlar om utbildning. De romska elevernas skolgång kännetecknas av hög frånvaro, avsaknad av förebilder, ofullständig skolgång och ofullständiga betyg. Många romer saknar fullständig grundskoleutbildning.

Romernas problem i skolan beskrivs framförallt som kulturellt bestämda och svåra att förändra. Det anses viktigt att arbeta långsiktigt, samt uthålligt, med de olika åtgärderna. De särskilda insatser som görs enbart för romska elever består i huvudsak av studiehandledning av romska ”brobyggare”. Kommunerna saknar generellt sett särskilda insatser för att öka de romska elevernas närvaro och öka andelen elever som slutför grundskolan med godkända betyg. De insatser som finns brister i ambition och är oftast kortsiktiga och tillfälliga.

Det finns föräldrar som uppmanar sina barn att dölja sitt ursprung. En rädsla för rasism och diskriminering leder till att många föräldrar inte upplyser skolan om sin romska identitet eller att barnen talar romani hemma. Diskrimineringsombudsmannen menar att 40% av romerna inte uppger sin etniska tillhörighet i skolan av rädsla för diskriminering och rasistiska attityder.

Det finns skolor där det förekommer en rangordning bland eleverna, där romer är den etniska grupp som kommer längst ner i rang. Även skolledare och rektorer instämmer att romer har lägst rang på skolorna och att det finns föräldrar som valt att sätta sina barn i andra skolor på grund av att skolan haft romska elever. Romerna går oftast i skolor där en stor andel av eleverna har invandrarbakgrund. Romerna är ofta utsatta för mobbning och olika former av kränkningar. Barnen försöker dölja sin bakgrund och tar inte med sig skolkamrater hem för att inte avslöjas som romer.

Romer har inte samma skoltradition som andra grupper. Skolan har också uppfattats som ett hot mot den romska kulturen. För många är det viktigare att upprätthålla traditioner än att inrätta sig efter skolans krav. Skolan har en sekundär betydelse då familjen och traditionerna är det primära. Det är familjen och gruppens behov som styr.

Enligt en rapport från Skolverket ser inte romer utbildning som en del av deras kultur och traditioner, utan snarare som ett försök till assimilering. Gruppen som helhet delar erfarenheter av att ha varit förföljda och diskriminerade. För många har detta också inneburit en avvaktande och negativ inställning till majoritetssamhället. Den romska kulturens överlevnad har varit starkt beroende av att familjerna och släkterna hållit ihop och bevarat sina traditioner. Det finns en oro över att barnen ska införliva det svenska samhällets normer och värderingar och ”försvenskas”. Denna rädsla gäller framför allt flickorna som är hårt hållna och övervakade. Romska flickor förväntas vara oskulder när de gifter sig.

Genom att se till att barnen får giltiga kompetenser och relevanta kunskaper för romska sammanhang garanterar föräldrarna att barnen får det som de behöver för att klara sig som romer. Barnen lever i hög grad i en vuxenvärld och blir vuxna tidigt. Detta medför att skolan minskar i betydelse. Många gifter sig tidigt och skaffar barn i ung ålder.

Barnen upplever sig ofta som annorlunda med andra sociala koder. I hemmet har barnen svårt att få läxhjälp då föräldrarna har bristfällig utbildning. Detta är inte specifikt för just romer, utan generellt sett ett problem för barn med lågutbildade föräldrar. Att många familjer har en utsatt socioekonomisk ställning påverkar barnens utbildningsresultat. Om föräldrarna saknar utbildning kan det också finnas ett bristande intresse för och insikt i utbildningens betydelse. Om eleverna ser att deras föräldrar arbetar får de en annan förebild och motivering till skolarbetet. De romska föräldrar som saknar skolbakgrund har svårt att acceptera samhällets värderingar när det gäller utbildning. Föräldrarnas misslyckande i samhället påverkar även elevens motivation till skolan.

Skolverket tar upp skillnaden mellan olika romska grupper och lyfter fram de från det forna Jugoslavien som ett exempel. I denna grupp har föräldrarna generellt sett bättre utbildning. Vilket beror på den assimileringspolitik som fanns i hemlandet. Vilket i sin tur leder till en högre närvaro och bättre resultat för deras barn i skolan, jämfört med de andra romska grupperna i Sverige.

Trångboddheten har en negativ påverkan på barnens möjligheter att göra läxor i hemmen. Denna situation delar de med många andra elever i samma bostadsområden. Men överlag är det tydligt att de romska familjerna i större utsträckning än övriga grupper har egenskaper som är ofördelaktiga för barnens utsikter att klara skolan.

Ett undantag är faktiskt språkfaktorn. Det har visat sig att även ganska nyligen invandrade romer är mycket angelägna att lära sig behärska svenska. En förklaring är att romerna sedan gammalt har anpassat sig till att leva som minoritet och att det därför varit viktigt för överlevnaden att lära sig majoritetens språk. Det skulle alltså ingå i den romska kulturen att behärska majoritetens språk vid sidan om det egna språket. Inställningen avspeglar sig i att flera romska föräldrar inte vill att deras barn ska delta i modersmålsundervisning eftersom de anser att svenskan är viktigare och att det räcker med att de använder modersmålet i hemmet och i umgänget med andra romer.

2013 deltog 31% av de elever som var berättigade till modersmålsundervisning i romani chib i undervisningen. Andelen läromedel på romani är fortfarande mycket låg och det saknas läromedel på flera av dialekterna. Många föräldrar anser att det finns en motsättning mellan att satsa på svenskan och att satsa på romani. De anser att det är viktigare att barnen lär sig svenska i skolan.

En avsaknad av skolgång innebär stora nackdelar för individen. Det leder ofta till ett bidragsberoende och en oförmåga att skapa en bra framtid för sig själv och för sina barn. Utanförskapet går därmed i arv till nästa generation.

Tidigare artiklar i serien ‘Fakta om romer’ hittar du HÄR.


Fakta om romer, del 10: Utbildning, forts.

FAKTA OM ROMER Avsnitt 10 i Avpixlats stora artikelserie om den romska folkgruppen är en fortsättning på avsnitt 9 om utbildningssituationen bland romer. Många romska barn går inte i förskola och saknar därmed viktiga erfarenheter som de flesta andra barn har vid skolstarten.

De romska eleverna ligger inte sällan efter redan vid skolstarten. Därför kan de behöva extra stöd redan från första klass. Av de som går ut grundskolan har de flesta inte fullständiga betyg och de har stora kunskapsluckor. Överlag börjar frånvaron redan på låg- och mellanstadiet, för att sedan öka under högstadiet. Flickorna har störst frånvaro och där är det fortfarande ovanligt med en fullständig grundskola.

Malmö stad har i samarbete med företrädare för romska organisationer genomfört en undersökning om romernas situation i kommunen. Resultatet visar att ett stort antal romska barn i skolpliktig ålder inte går i skolan. I Malmö är det uppskattningsvis mindre än hälften av de romska eleverna i åldrarna 7 – 15 år som har en fungerande skolgång. Därtill är det få av de barn som faktiskt går i skolan som slutför sin skolgång. Det är mycket ovanligt att romska barn läser vidare till gymnasiet eller till yrkesutbildning. Av 1.000 romer i gymnasieåldern i Malmö går endast 50 i gymnasiet och 5 slutför skolan med fullständiga betyg. Situationen ser ungefär likadan ut i resten av landet.

Framförallt är det barnens stora frånvaro som framhålls som den absolut viktigaste frågan. Faktum är att romer som grupp har en betydligt högre frånvaro än andra etniska grupper. En tredjedel av de romska eleverna har en frånvaro på minst 40%. Skälen till detta är enligt skolorna sjukdom, familjeproblem eller kulturrelaterade anledningar. Endast en liten del av frånvaron kan enligt lärarna förklaras med bristande motivation eller vantrivsel.

Hög frånvaro är ett av de största problemen i barnens skolgång. Det ger allvarliga kunskapsluckor. Det försämrar elevens förmåga att förstå vad som lärs ut på lektionerna. Vilket i sin tur minskar lusten att delta. Hög frånvaro leder därför ofta till ytterligare hög frånvaro.

Skolverket har konstaterat att många romska föräldrar känner en stor misstro mot den svenska skolan. Men i de skolor där personalen aktivt arbetat med ett uppsökande arbetssätt har de lyckats få ner frånvaron. Detta har resulterat i att det blivit en ökad ömsesidig förståelse mellan skolan och hemmet. Skolverket anser att skolorna måste ha en helhetssyn för att komma tillrätta med de romska barnens frånvaro. Skolorna bör inte stanna vid att diskutera enskilda åtgärder utan de måste titta på hela skolsituationen för de romska eleverna.

Det finns en tydlig tendens att frånvaron mellan flickor och pojkar skiljer sig åt. Flickorna, som ofta är mer studiemotiverade än pojkarna, försvinner vanligen från skolan vid yngre ålder. En anledning är att föräldrarna är oroade för att de ska bli ”assimilerade” och bli som ”svenska” flickor. Dessutom kräver familjen deras närvaro i hemmet. Flickorna ska lära sig vilka uppgifter som ingår i deras roll som romska kvinnor, innan de gifter sig och ingår i makens hushåll.

Föräldrarna är medvetna om att det är deras kultur som är den primära orsaken till deras barns höga frånvaro från skolan. Vissa familjeangelägenheter kräver ofta en hel släkts närvaro. Vilket leder till att elever är borta från skolan t.ex vid sjukdom och dödsfall inom släkten. Deltagande i begravning ses som en så pass viktig del i den romska traditionen att en sådan frånvaro inte går att förhandla bort. Det finns åtskilliga exempel där en anhörigs dödsfall medfört att barn varit borta från skolan i flera månader, ibland en hel termin (eller aldrig mer återkommit).

De romska elevernas frånvaro är en stor fråga för föräldrar, rektorer och skolpersonal. I samband med frånvaro blir det bristande förtroendet mellan skolan och föräldrarna särskilt tydlig. Skolledare upplever att de har svårt att nå de romska föräldrarna och få till en dialog om situationen för eleven. Medan föräldrarna uppfattar att skolan hotar med att kontakta socialtjänsten istället för att försöka hitta lösningar på situationen tillsammans med familjen.

Romer som intervjuats för Länsstyrelsens nulägesbeskrivning anser att skolan lättvindigt anmäler romska familjer till socialtjänsten om barnet har hög frånvaro istället för att försöka förbättra situationen tillsammans med familjen och se vilka särskilda behov som finns. Ett skäl till varför romska föräldrar inte litar på skolan är just rädslan för att skolan ska kontakta socialtjänsten.

Studier visar att när romska barn får vuxna romer i skolan leder det ofta, på relativt kort tid, till ett positivt resultat. Att ha romsk personal leder bl.a till att de romska barnens frånvaro minskar, deras motivation ökar, de får romska förebilder och kontakten med föräldrarna förbättras. Aktiva insatser från skolorna ger resultat. Men satsningarna är trots det oftast mest tillfälliga.

Samhället måste reagera likadant när ett romskt barn inte kommer till skolan som om det skulle vara barn tillhörande majoritetsbefolkningen. Skolan måste ställa samma krav på alla barn, oavsett deras ursprung. Om skolorna visar ett alltför stort överseende med frånvaro och har låga förväntningar på barnens prestationer, signalerar det till eleverna att de inte behöver anstränga sig, vilket leder till att resultaten förblir låga.

Av rädsla för att bli utpekade som rasister låter lärare, rektorer, skolor, politiker, tjänstemän och myndigheter romska barn och ungdomar hoppa av skolorna utan att ingripa. Romerna lämnar skolorna utan godkända betyg och utan fullständig utbildning. Resultatet blir att de som vuxna hamnar i arbetslöshet, utanförskap och har olika former av bidrag för att kunna försörja sig.

Tidigare artiklar i serien ‘Fakta om romer’ hittar du HÄR.



Fakta om romer, del 11: Socialtjänsten
FAKTA OM ROMER I den elfte delen av Avpixlats stora artikelserie om den romska folkgruppen granskar vi romernas kontakter med socialtjänsten. Det finns en stor misstro från romernas sida mot olika myndigheter. I en undersökning uppgav 80% att de inte har något förtroende, eller inte särskilt stort förtroende, för socialtjänsten. Detta låga förtroende har ett nära samband med frågan om omhändertagande av barn. Rädslan och otryggheten får i sin tur konsekvenser för viljan att söka stöd och hjälp.
Att samhället ska omhänderta barnen är en skräck för många romska föräldrar. Detta baseras på historiska händelser. Det finns en närvarande oro för att historien ska upprepa sig. Uppfattningen är att socialtjänsten i stor utsträckning omhändertar barn med romskt ursprung och att detta sker på vaga eller felaktiga grunder. Men denna övertygelse har inget stöd i verkliga förhållanden där omhändertaganden av barn numera sker ytterst sällan och bara som en absolut sista utväg. Landets socialtjänster är dessutom väl medvetna om att de romska familjerna oftast inte önskar att barnen placeras utanför den egna kulturen.
Romerna upplever att socialtjänsten saknar kunskap om deras utanförskap. De anser att det saknas insikter i och analys av vilka faktorer det är som gör att de riskerar hamna i utanförskap och blir beroende av socialtjänstens insatser. Många upplever att de blir negativt bemötta från socialtjänstens sida utifrån olika föreställningar om romer som grupp. Det finns dessutom ofta språkliga hinder som gör att det uppstår kommunikationsproblem. Men det är inte alltid som det finns tolkar tillgängliga.
Socialstyrelsen anser att socialtjänsten inte har tillräckliga kunskaper om den romska kulturen och dess traditioner. Vilket leder till att socialtjänsten tolkar kulturellt betingade signaler och koder som brister i bl.a föräldraskapet. Diskrimineringsombudsmannen (DO) framhåller att det ofta saknas kunskap och förståelse inom socialtjänsten för att romer är en marginaliserad grupp.
DO anser att inkomna anmälningar från romer visar att det fortfarande finns strukturer som bidrar till att romer inte har tillgång till socialtjänsten på samma villkor som den övriga befolkningen. Socialtjänsten uppfattas ibland använda sig av andra måttstockar när de kommer i kontakt med romer.
Flera kommuner framhåller att de romer som är aktuella inom socialtjänsten inte har särskilt stora nätverk. De kan vara utstötta ur den romska samhörigheten eller har kommit till Sverige utan nätverk. De saknar därmed den sammanhållning som annars är vanlig inom de romska grupperna.
När det gäller barnen uppges skolfrånvaro eller skolproblem vara en av de vanligaste anmälningsorsakerna till socialtjänsten. Därefter kommer bristande omsorg i hemmet. Det finns anmälningar där det finns en oro för att barnen inte får sina grundläggande behov tillgodosedda. Det kan t.ex gälla behoven av sömn, hygien och näringsriktig kost.
I vissa kommuner utgör brott och kriminella handlingar orsaken till socialtjänstens insatser. De brott som det rör sig om är allt från snatterier till grova våldsbrott. Det finns även anmälningar som beror på missbrukande föräldrar. Andra orsaker är flickor som gifts bort innan de är myndiga, hälsoproblem hos barn eller föräldrar, samt relationsproblem inom familjen eller släkten.
Socialtjänsten möter romer i många olika sammanhang och av en mängd olika anledningar. Det finns en omfattande problematik som inte går att förklara i korthet och som inte heller är enkel att lösa.
Tidigare artiklar i serien ‘Fakta om romer’ hittar du HÄR.



Fakta om romer, del 12: Hälsotillståndet


FAKTA OM ROMER Avpixlat återupptar efter ett kort uppehåll artikelserien “Fakta om romer”. Vi passar samtidigt på att tipsa om Karl-Olov Arnstbergs nyutkomna bok “Romer i Sverige” som fristående fördjupningsmaterial till denna artikelserie. Det tolfte avsnittet i serien handlar om den romska gruppens hälsotillstånd.

Anledningarna till romernas dåliga hälsa beror inte enbart på deras låga socioekonomiska status, utan även på deras attityder till hälsa och val av livsstil. Ett flertal studier visar att romer har en ohälsosam livsstil. Ett exempel är att den romska kulturen helt saknar sedvänjor för sport. Fysisk träning ses som en självisk handling då den upptar tid som annars skulle ha ägnats åt familjen.

Studier visar att romer ofta inte ser sambandet mellan livsstil och hälsa. De anser att det är ödet som avgör om en människa drabbas av ohälsa och sjukdom. Romer ser hälsa som en kollektiv egenskap. Individens hälsa är lika med gruppens hälsa.

För romer är medicin och medicinsk hjälp till för att bota och inte för att förebygga. De använder sällan preventiva hälsokontroller. De söker inte vård förrän i ett väldigt sent skede i sjukdomen. Olika förebyggande hälsoinsatser kommer därför sällan romerna till del. Enligt vissa undersökningar har över 25% av de romska barnen inte ett fullständigt vaccinationsskydd.

Romer har en förväntad livslängd som är betydligt lägre än den för majoritetsbefolkningen. Studier i flera länder i Europa visar att romer har sämre hälsa än majoritetsbefolkningen. Hos den romska befolkningen beräknas livslängden vara minst 10 år kortare. I hela Europa har barndödligheten också funnits vara högre för romer.

Folkhälsoinstitutets rapport om hälsotillståndet bland Sveriges nationella minoriteter visar att romer, jämfört med majoritetsbefolkningen, har en högre förekomst av hjärt- och kärlsjukdomar, fysisk inaktivitet och en kosthållning med hög andel fett. Studier visar dessutom att diabetes, astma, högt blodtryck, dålig tandhälsa, psykisk ohälsa och depression är vanligt förekommande. Även magsår och migrän anses vara stora hälsoproblem. Fakta pekar på att tbc och gulsot är mer vanligt förekommande bland romer än hos genomsnittet. Detta beror sannolikt på den dåliga bostadssituationen.

Några faktorer som bidrar till att kvinnorna ofta har dålig hälsa är att de föder många barn i tidig ålder, uppsöker mödravård försent, samt har ansvaret för hushållet. Kvinnornas underordning leder till hälsobesvär, där en del av problemen är kulturellt betingade. Romska kvinnor upplever mycket stress som de förknippar med en hög arbetsbelastning i hemmet.

Många romer är överviktiga. Den romska kulturen likställer fetma med styrka, medan att vara smal ses som ett svaghetstecken. Det finns en tradition av fet och kaloririk mat i stora portioner. Socker och salt konsumeras i stor utsträckning. Men kosten innehåller mycket lite frukt och grönsaker. Måltiderna har även en social funktion. Det förekommer mycket oregelbundna måltider och snabbmat. Traditionen säger att det alltid ska serveras mat när någon kommer på besök.

Rökning är starkt förknippat med den romska identiteten. Det är en del av vardagen, både för män och kvinnor. Det syns ingen minskning bland den yngre generationen eftersom rökning ses som ett steg in i vuxenvärlden.

Alkohol är ett allvarligt problem. Särskilt bland män och ungdomar. Narkotikamissbruket har ökat och gått ner i åldrarna. Även spel- och tablettmissbruk är ökande problem. De främsta orsakerna till missbruket finns troligen i romernas sociala situation med bristfällig utbildning, hög arbetslöshet och omfattande utanförskap.

Risken att drabbas av psykisk eller fysisk ohälsa är betydligt högre för en rom jämfört med andra grupper i samhället. Men på grund av misstron gentemot sjukvården väntar romer i allmänhet länge innan de söker hjälp.

Av de romer som bott länge i Sverige uppges många vara förtidspensionärer. Många äldre har kroniska sjukdomar som ett resultat av det kringflackande liv som de har levt. Det kan röra sig om påtagliga effekter som köldskador eller reumatiska åkommor, men också konsekvenser av utebliven hälso‐ och sjukvård. Tandvård bedöms t.ex vara alldeles för dyrt. Det är något som endast kommer ifråga vid akuta situationer. Det finns uppgifter om att en stor andel av de äldre har tandproteser.

Några studier lyfter fram hälsokonsekvenser av kusingifte och genetiska sjukdomar. Sexualitet och underlivssjukdomar är mycket känsliga ämnen, därför finns det inga direkta studier kring detta.

Romer tycker det är en självklarhet att bli omhändertagna av barn och andra anhöriga. Få använder sig av kommunal äldreomsorg. En stor majoritet anser att de äldre ska vårdas i hemmet. Av intervjusvar att döma har de äldre romerna en dålig hälsa och väntar med att ansöka om hjälp eftersom de räknar med att familjen ska ta hand om dom.

Romernas syn på det svenska sjukvårdssystemet präglas av en brist på tillit. De känner sig ofta misstänkliggjorda och finner en liten tolerans för gruppens förhållningssätt till en sjuk medlem. Det är därför svårt att undvika konflikter i kontakten med sjukvården. Romerna säger sig önska att personalen hade mer förståelse för att släktingarna vill komma på besök. Det är en självklarhet för romer att besöka och stödja sin inlagda släkting. Det är ett sätt att hedra personen och visa respekt.

Romerna lyfter fram den sociala gemenskapen och ett aktivt deltagande i det romska samhället som hälsofrämjande faktorer. Musik, dans och familjefester ses som betydelsefulla friskfaktorer.

Tidigare artiklar i serien ‘Fakta om romer’ hittar du HÄR.


Fakta om romer, del 13: Avslutande reflektioner


FAKTA OM ROMER Avpixlat har i en artikelserie försökt förklara och beskriva romernas situation i Sverige. Självklart blir det en sammanfattning och förenkling av svåra och komplicerade frågor. Avsikten har aldrig varit att ge en heltäckande bild. Syftet har istället varit att ge Avpixlats läsare en ökad kunskap om romerna, deras kultur, historia och problem i dagens samhälle.

Personen som har skrivit artiklarna har arbetat med den romska frågan genom en statlig myndighet och i nära samarbete med romer. Personen har haft möten och kontakter med politiker, tjänstemän, förvaltningar och olika myndigheter. Men framför allt har personen haft kontakt med romer. Självklart kan det finnas saker som ”hen” missuppfattat eller missförstått. Den romska frågan är svår eftersom det finns så många olika stammar och undergrupper. Det går därför inte att bara ge ett svar som täcker in allt.

Det går inte att täcka in alla aspekter på en begränsad yta. Här har fokuset varit på de i Sverige bosatta romerna och deras situation. Därmed tas inte tiggeriet upp här. Där är det till största delen romer från Rumänien och Bulgarien, samt grupper som är närbesläktade och har ett kulturellt liknande levnadssätt, som kommer hit.

Här tas inte heller upp frågan om romernas kriminalitet. Detta på grund av det inte förs någon statistik över kriminalitet utifrån etnisk tillhörighet. Därmed går det inte att svara på hur romers brottslighet gestaltar sig.

Det är ett välkänt faktum att dålig utbildning, arbetslöshet, utanförskap och missbruk är en grogrund för kriminalitet. Det gäller även för andra grupper i samhället och är inte specifikt enbart för romer. Det är även ett dokumenterat faktum att romer är överrepresenterade när det gäller vissa brott. Men det går inte att säkert svara på om det beror på socioekonomiska faktorer, om det är en del av den romska ”kulturen” eller kanske en kombination.

Men eftersom det inte finns någon officiell forskning att tillgå är det i ett sammanhang som detta meningslöst att spekulera i en så pass känslig fråga. Det går helt enkelt inte att lägga fram några bevis på hur det förhåller sig. Samtidigt vet vi att i de ”zigenarutredningar” som gjordes på 1950- och 60-talet fanns det knappt någon brottslighet bland de svenska romerna och grövre brott var i det närmaste obefintliga. Man kan dock inte utifrån dessa ålderstigna utredningar dra några säkra slutsatser om brottsligheten bland romer under senare decennier och idag.

Sveriges politiskt korrekta media beskyller ständigt Avpixlat för att vara en ”rasistisk hatsajt”. Samma media rapporterar endast om romer när det handlar om tiggeri, fattigdom och kriminalitet (även om de helst utelämnar brottsligheten). Vid enstaka tillfällen berättar de även om romska fester och musik. Men oftast är bilden som målas upp att romer är offer utan egen vilja eller drivkraft. Traditionell media ger en alldeles för skev bild av verkligheten där de sällan ger en fördjupning eller förklaring till varför det är som det är och vad det beror på.

Dessa artiklar baseras mycket på rapporter och utredningar från olika myndigheter. Därmed blir det svårt för gammelmedia att skrika ”rasism” mot Avpixlat. Detta är hur myndigheterna i Sverige numera beskriver romerna och deras situation. Sen finns det naturligtvis något som heter egna erfarenheter. Många av Avpixlats läsare har gott om kunskap om romer sedan tidigare. Förhoppningsvis har ni även lärt er någonting nytt.

De som historiskt sett betäcknats som ”tattare” har inte enbart haft romskt ursprung. Till denna grupp hör även personer och grupper som levt ett nomadliknande liv. Det har varit kringresande hantverkare, krämare och lumpsamlare. Det har även omfattat tjuvar, egendomslösa och soldater. Många personer har räknats som ”tattare” utan att egentligen varit det. ”Tattare” är mycket en samlingsbeteckning på många olika grupper.

När det gäller de som räknats som ”zigenare” har dessa troligtvis bestått av flera olika indiska folkslag. De har förmodligen varit soldater och även haft andra uppgifter i den indiska hären. Men på grund av den muslimska expansionen i Indien från 700-talet till och med 1100-talet har de drivits på flykt. Under århundrandena som har gått har de dessutom blivit uppblandade med andra grupper.

Mycket grovt förenklat så har ”tattarna” varit halvnomader och haft lättare för att bli bofasta och ”anpassa” sig till samhället. De har också varit en mindre homogen grupp som inte haft den romska livsstilen. Medan ”zigenarna” har fortsatt leva ett kringresande liv där de har hållit fast vid sin kultur, sina traditioner och värderingar. Därför har det varit och är fortfarande svårare för ”zigenare” att inkluderas i det omgivande samhället.

Romernas situation idag hänger mycket samman med all diskriminering och förtryck som har varit. Samtidigt beror det numera också mycket på egna medvetna val från romerna själva. Det är romerna som inte vill att deras barn ska fullfölja skolan. Det är romerna som anser att det viktigaste är att de behåller sin kultur och sina traditioner och inte beblandar sig med icke-romer. Om andra svenskar skulle ha samma grundinställning att de enbart vill umgås med folk som är som de själva, då hade rasistanklagelserna från media direkt varit där. Varför ska romer och de andra nationella minoritetsgrupperna i Sverige få slå vakt om sin kultur på ett separatistiskt sätt om inga andra svenskar får göra det?

Det finns stora problem inom det romska samhället som myndigheter och övriga aktörer inte vågar beröra av rädsla för att bli anklagade för rasism. Förutom den bristfälliga skolgången, den enormt höga arbetslösheten, missbruk och kriminalitet, handlar det även om kvinnornas underordning. Varför finns det inga feminister som vill förbättra förhållandet för de unga romska flickor vars tillvaro till stora delar handlar om att städa, tvätta, handla, laga mat och ta hand om barn? Varför sviker feministerna de romska kvinnorna?

Det romska samhället har en stark sammanhållning. De hjälper och stöttar varandra inom släkten och klanen. Men de som bryter mot de traditionella levnadsreglerna blir uteslutna ur gemenskapen. De romer som lyckas i samhället kan oftast endast göra det genom att bryta med de destruktiva romska värderingarna.

De flesta romer lämnar skolan utan fullständig utbildning. Vad för slags framtid kommer de få när de inte ens fullföljer högstadiet? Den romska kulturens negativa inställning till utbildning dömer de romska barnen och ungdomarna till att ärva ett liv med arbetslöshet, fattigdom och utanförskap.

Hur ska romerna kunna bli inkluderade i det svenska samhället när de inte har utbildning eller arbete, inte vill att deras barn ska skaffa sig utbildning och hela den romska kulturen handlar om att man ska bevara den egna kulturen, traditionerna och värderingarna och inte beblanda sig med icke-romer? Det har funnits romer i Sverige i 500 år. Men med nuvarande takt kommer det ta minst 500 år till innan de blir delaktiga i det svenska samhället.

Tidigare artiklar i serien ‘Fakta om romer’ hittar du HÄR.

-

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar